så verkar det plötsligt om alla fått rycket




göteborg


det är ett fantastiskt väder, totalt skillnad mot det regn jag mötts av de övriga veckorna jag spenderat här. men det är som bortblåst nu. himlen är blå och solnedgångarna på femtonde våningen är oändliga.


jag lever upp en extra smula inuti, hjärtat växer och tilltron på årstiderna ökar. så jag går ut på stan en stund, tar kameran i handen och spatserar upp mot götaplatsen som inte ligger så långt från hotellet. på vägen dit passerar jag de vackraste av träd. sådana som hade fått min kollega johan att utbrista "spring" åt våra indiska kollegor, som för att visa vad som är vår här i sverige, typiska vårsaker. som motorcykelljud, blommor, utslagna träd.


och det är som ett smycke, det lilla trädet med de kritvita blommorna som plötsligt står alldeles bredvid den väg jag sakta spatserar fram på.










jag fortsätter min vandring och kommer strax fram till götaplatsen och den väldiga poseidonstatyn, en känd göteborgssymbol, poseidon som står där, naken och kall, och tittar ut över kungsportsavenyn.


och allt jag kan tänka på är the pinks låt vårstämning.



Solen klättrar ner 

Från skyn 

Bilarna kör i karavan 

Och när jag vandrar 

Upp för Avenyn 

Ar det vårstämning i stan 

Att samlas runt 

Den här statyn 
Ar en grej som blivit spontan 
Och när jag vandrar 
upp för Avenyn 
Ar det vårstämning i stan 




lite så är det. plötsligt är det folk överallt. uteserveringarna fylls till bredden av soltörstande människor som skyddar sig mot solen med stora solglasögon. 


och det är helt underbart. det är som att allt lever upp igen. från att ha varit en tom stad är det plötsligt världens mittpunkt. 



När en jättemaskin 
Sakta rullar förbi 

Ar det nedfälld cab 

Och vilda människor i 

På gatorna råder 

Full kommers 

Och lockande springer dom 
Härs och tvärs 
Alla flickor som 
Dyker upp överallt 
Ja jag kämpar febrilt 
För att ta det kallt 
Men vart man går 
Hörs deras glada skratt 
Deras T-shirts döljer 
Inte ett skvatt


texten må vara banal men den är från min barndoms jag och den spelas upp i huvudet när jag vandrar upp för avenyn och det är vårstämning i stan.








och jag avslutar dagen med de mest fantastiska av solnedgångar. sådana det inte går att fånga på bild, sådana som går rätt in i hjärtat och får det att slå både volter och kullerbyttor av glädje över allt det vackra.

vad jag älskar våren. den är så fantastiskt välkommen varje år. och nu är det här.



nu är den här.



Kommentarer

  1. Ja man blir verkligen yster (för at använda ett gammalt ord) av alla vårkänslor! Kul att Göteborg kunde bjuda på sol för en gångs skull ;-)

    Kram Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg