när vi har vårpimpat trädgården lite







trädgårdskärlek


i helgen har vi tagit hand om trädgården. gett den massor av kärlek, luckrat jorden i odlingslådorna, vattnat och fyllt krukor med doftande örter, blommor och fröer. vi har handlat jord, ranuckler, timjan, ärtor, sättpotatis och massor av blommor. nu lever trägården upp igen och den där underbara jag-älskar-min-trädgård-känslan infinner sig när vi kliver ut i trädgården.


och i går blev det påtagligt hur härligt det är att spendera några timmar i trädgården med nära och kära. speciellt när alla hjälper till och det liksom sjuder av aktivitet överallt. underbart.


och nu är trädgårdslandet i princip färdigsatt. jag väntar på att mina chili och tomatplantor ska växa till sig och på att vädret ska bli lite stabilare så att det går att placera ut mina små hjärtegryn.












och i den ena av pallkragarna, där vi har jordgubbarna, har vi sått morot, sallad och dill och i den andra har vi satt massor av potatis. inez, farnmor och johan har planterat ärtor i en del av vår tomatlåda och i egentillverkade odlingslådor av mjölkpaket och äggpaket har det såtts basilika.


utöver det tar vi hand om våra två små växthus. jag har ett och barnen har ett. det pysslas och vattnas och flyttas runt på de här växthusen i ett omfång som skvallrar om hur viktigt och betydelsefullt det är att få ta hand om något helt själv.


och johan kämpar som en dåre med vårt blivande trädäck. det är inte direkt snutet ur näven och jag har en ytterst noggrann man, visst älskar man sådana, de som inte tar genvägar för att det ska bli klart snabbt utan tar tid på sig att göra det ordentligt. de som ser det som en hederssak att inte fuska och ta de där genvägarna som oftast leder till halvdana lösningar och sådant som man inte kan vara stolt över.


för hade det varit jag hade jag fuskat så att det stod härliga till. sen hade ju resultatet blivit därefter. så jag är glad för min noggranna man. han är guld värd där han kämpar iförd sina blåkläder, trädgårdshandskar och jävlar-anamma-min.


och jag håller mig till det jag kan. plantera blommor, fröer och plocka lite här och där.









men i alla fall. trädgården är vårpimpad och jag har fortfarande jord under naglarna trots världens bästa trädgårdshandskar och en massa handtvättningar. det får man ta. det är betalningen för sommarvärmen och härligheten.


och alldeles snart kommer vi kunna se de första fröna. blir det salladen, morötterna eller dillen som visar sig först? det ska bli intressant att skåda. för när det sen tar sig kommer det vara en massiv grönska i lådorna, en grönska som är så underbar att man i princip kan sitta bredvid och bara titta på underverket och nästan ser hur det växer så det knakar.


ja det är sannerligen helt magiskt att odla egna grönsaker.


eller vad tycker ni?








Kommentarer

Populära inlägg