gammal vänskap rostar aldrig






det är min första afton i göteborg och jag träffar en gammal vän, någon jag inte sett på sexton år. kvällsmörkret har ännu inte nått oss när vi kramas hej och hur är det och vandrar bort till haket på andra långgatan där han har tänk sig att vi ska hänga.

det är som taget ur en håkan hellströmlåt och jag kan inte låta bli att nynna på kom igen lena i huvudet där jag går.



Elvispojkarna som slänger upp påskliljorna
andra Långgatan-flickorna

med hjärtat av på mitten

när Jag går runt här i feber

nere vid kanalerna

och nån dag är Jag glömd här...



men haket är stängt och vi vandrar vidare till något annat, mer obskyrt sportställe, med hipsters som kollar på sport och vi som äter hamburgare och pratar om forna tider och allt som hänt sen dess. det är som om ingen tid passerat.

det är den bästa kvällen på länge.

och vi går ut från baren, byter gata och vandrar bort till puben holy moly som är som ett vardagsrum från forna möllandagar. det känns som ingen tid har passerat när miljön är så lik och han är sig så lik. han är bara lite äldre och har mer erfarenhet under vingarna.

och vi pratar om min mamma. om hur älskad hon var och hur mycket han tyckte om henne.

hon var speciell på det där sättet, att folk liksom genast fick förtroende och tyckte om henne. som en extramamma eller extravuxen som tog oss på allvar.

kvällen fortsätter i allt snabbare takt och plötsligt är det dags att bryta upp. men nu med löfte om att inte vänta 16 år tills nästa gång, nu med planer för sommarhäng med familjer och vänner.

ibland är det viktigt att komma tillbaka till sina rötter, att landa lite hos dem som kände en i en annan kontext, ett annat liv. att minnas och vara tacksam.

och jag vandrar andra långgatan hem den kvällen, med ett leende på mina läppar och nya minnen att vårda ömt.

gamla vänner. så viktiga de är.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg