i azalea kan man inte undgå att bli kär











det var så vackert där ute.

det där blänkande, glittrande havet, fyllt av vackra svanar och andra fjäderfän som jagade mat i tången och förgyllde min utsikt. min vän solen värmde mina vinterbleka kinder så att de blev vårigt rosiga och solen tvingade mig att bära solglasögon för att inte bli alldeles tårögd av allt ljus.

det finns inte många känslor som är bättre än de där, de där "våren är här"-känslorna som kommer inifrån, "äntligen är det över"-utandningen som kommer med att den stela kroppen värms upp utifrån och in av den där underbara runda saken vi kallar solen.

avkoppling. jag tror det är det. jag blir så avkopplad i solen, skulle kunna ligga stilla i solen i en evighet om det gick och gör gärna det på somrarna och på solsemester.

det finns inget som lugnar mig så som en varm, het dag i solen varvat med ljumna dopp i ett azurblått hav. huden blir solvarm och len, håret solblekt och surftovigt och sinnet lite värmesuddigt och lojt och man kommer hem gäspande från stranden på eftermiddagen redo för en kall drink i trädgården, på balkongen, verandan eller vart man kan tänka sig vara.

tänk vad några minuter i solen kan göra för sinne och själ. jag har saknat den blå himlen, värmen och ljuset. men nu är våren alltså på väg. och även om det kommer bakslag så är det ok, för jag har fått lite försmak av vad som komma skall och då orkar jag vänta lite till.

för våren, hon kommer, för eller senare. och jag längtar så att jag blir helt nipprig.

våren i love you!




Kommentarer

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg