nä, nu blommar potatisen

'






trädgårdsdrömmen



det växer så det knakar, nästan bokstavligt talat. potatisen är snart en meter i höjd och det ser helt galet ut. men bara det blir fina och goda potatisar så är det ju helt ok. men galen växtkraft alltså.



och förhoppningsvis kan vi smaka på vår första jordgubbe idag. den var nästan helt röd när jag gick i morse och förhoppningsvis har ingen fågel lyckats få tag i den. inte sen jag täckte odlingslådan med nät iaf. vi kunde ha ätit vår första gubbe redan om vi säger som så...












det är ju så fascinerande. hur stor skillnad det kan bli i en trädgård när saker och ting börjar växa. den här plätten som är grå, brun och ganska så tråkig på vinterhalvåret. hur den växer upp och blir allt det här vackra, det här gröna, det här underbara.



varje morgon måste jag gå ut och titta på vad som har hänt och varje kväll vattnar jag med stor omsorg kattfoten, den japanska blodlönnen, potatisen, jordgubbarna, alla kryddorna, ärtorna, tomaterna, klotkörsbärsträdet, ligustern och allt det där andra som omfamnar oss och bäddar in huset och trädgården i grönska.



ja det är sannerligen magiskt och underbart att kunna njuta av sin alldeles egna trädgård. veta att jag kan gå ut i trädgården när jag vill, gå barfota på daggvått gräs, dofta på blommorna, böja mig ner och rycka ett smultron, stoppa det direkt i munnen, gå vidare till tomaterna, dra in den karaktäristiska tomatdoften, titta ut över vår egen lilla slottsträdgård och vara tacksam för allt det här.











så jag är tacksam och jag njuter. och tänker att det är en ynnest och att det kanske är det bästa med hus, att ha en egen trädgård. vår egna, alldeles underbara trädgård. som jag älskar den.










Kommentarer

  1. som jag längtar tills vi har vår egna trägård. då ska jag också ha en odlingslåda!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg