anarki & bröllop







anarchy in catalonia




i den gamla delen av barcelona svindlar gränderna fram, trånga, höga och fulla av tvätt som hängs på linor högt över våra huvud. portarna är enorma. vackra pelagonior och torra yuckapalmer syns från var och varannan balkong.


det är en underbar känsla att i sakta mak gå genom gränderna och känna historiens vingslag. jag har själv bott i en lägenhet i de där gränderna en gång, för länge sen, och det är verkligen annorlunda mot det "man" är van vid. soporna ställer man ut på gatan och i den heta augustivärmen luktade det inte mumma i de trånga gränderna när sopporna fått stå till sig ett tag. trappuppgångarna är svindlande trånga och branta.


men det är nog ändå den delen jag älskar mest med barcelona. i barrio gotic  och ciutat vella  är det inte svårt att gå vilse, ändå hittar man alltid fram. vi var på väg till min favoritkyrka, santa maria del mar, och utan att vi hade tittat på en karta så var vi plötsligt där. det hade hunnit bli sen eftermiddag då vi slog oss ner vid ett bord på en av uteserveringarna på det lilla torget.







johan beställde tapas och jag lyxade till det med en pasta för en gångs skull. vi satt med var sitt glas iskallt rosé och tittade på människorna och fick uppleva både anarkistband och gatudansare som gjorde sitt för att försöka tjäna ihop några slantar. de var kanske inte så bra eller hade någon värst lång repertoar men de försökte i alla fall och det verkade vara helt naturligt att vem som helst kunde ställa sig med sina instrument eller dylikt och riva av en punklåt. roande på sitt eget lilla vis.


men sen. sen började det hända grejer. först kom det en man med två små pojkar i knälånga finshorts och kortärmade skjortor. sen dök det upp en bil och ut klev det tjusiga kvinnor i långklänningar och fantastiska håruppsättningar. det kindpussades, kramades och det var idel leenden.


något var på gång. kanske ett dop?








vi gick iaf in i kyrkan och väl där stod det klart att vi alldeles strax skulle få bevittna ett bröllop om vi ville. johan var måttligt begeistrad men jag ooooade och vred nästan nacken ur led för att få en skymt av alla fantastiska klänningar och vackra spanjorskor.


det kan ha varit en massa män där också men de märkte jag inte riktigt av :-) däremot verkar det vara vanligt/helt ok att man som gäst har svarta klänningar och det var kanske lite mer ovanligt. men hur som helst vara alla oerhört eleganta. och till sist kom bruden. jag fångade henne i ljuset på basilikans trappa och hon var så vacker där hon stod. och när hon, vid sidan av sin far, skred in gick det inte att inte le från öra till öra. jag fotograferade men med deras rörelse och den mörka kyrkan var det svårt att få till bra bilder.


jag fick dock något helt annat. jag fick ögonkontakt med brudens far när de gick förbi oss och vi log mot varandra i samförstånd och hela mitt hjärta fylldes av så mycket kärlek att det bubblade över och glädjetårar okontrollerat började rinna på mina kinder. jag är en riktigt blödig en. och flera minuter där efter fick jag vifta med händerna framför ansiktet för att tårarna skulle torka


och efteråt tänkte jag på vilken ynnest det var, att få stå där och vara med på deras stora dag, även om vi gick strax efter att bruden kommit fram till altaret så var vi där. och vi fick se deras glädje, förväntan och kärlek.


och det var nog det finaste jag kunde få uppleva i den lilla basilikan som ligger mig så varm om hjärtat. en basilika där jag flera gånger tänd ljus för min mor. det var som om det var meningen att jag skulle vara där just då, att tänka på livet istället för döden.


och nu ligger santa maria del mar mig ännu varmare om hjärtat. en liten basilika i en gammal stadsel i barcelona, spanien. tänk hur märkligt livet ter sig ibland.




Kommentarer

Populära inlägg