världens konstigaste folk








jag är förvånad och chockad och perplex.

idag avslutade jag dagen med en snabb middag på O'learys och det var det mest chockande på länge. ni vet, när man är så där så att man tror och hoppas att man är redig och rejäl. och ingen annan är det. den känslan.

när jag äter middag och det sitter fulla människor runtomkring som under inga omständigheter kan bete sig. som är högljudda, fulla, vulgära, inte kan prata eller bete sig vettigt. som är så fulla att deras oanständiga förslag inte går hem.

det är inte så charmigt. och definitivt inte ok halva fem på eftermiddagen.

så man får stå ut med diverse missförstånd och undantag, så kan man säga.

och jag fick till slut säga att jag inte är intresserad av att bli störd, att jag inte ville prata med en människa så full att det inte går att kommunicera med denna

det är för sorgligt hur långt folk kan sjunka.





som tur var kunde jag strax borda tåget till lund och fick där sällskap av en 72-årig amerikansk engelskman på tjänsteresa. DET var riktigt intressant. vi pratade historia, arkitektur, litteratur, manligt och kvinnligt och dvs annat.

inte alls according to my comfort zone men det funkade, trots tvivel och förhalande. jag hade ju sett framför mig en lugn resa med lite tv-tittande etc ist diskuterade vi katedraler, restauranger etc.

fantastiskt.

vilket säger mig att det i bland är ok att chansa. till och med ganska ofta.





Kommentarer

  1. Tragiskt att vara i det skicket redan halv fem. På nåt sätt ok om man är i gasen i sitt eget sällskap, men när det svämmar över och man stör andra som inte riktigt är i samma mood så känns det inte lika ok.

    Kul att hemresan blev trevig!

    Kram Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg