du ska inte tro det blir sommar.






det är fortfarande ganska mörkt, både när jag släpar min, fortfarande lite sängvarma, morgontrötta kropp till tåget som tar mig till jobbet på sjunde våningen i Malmö och när jag, en aningen piggare, anländer med det lila tåget till byn där hemma på eftermiddagen.

men i går var det inte riktigt lika mörkt som tidigare, vilket tyder på att vi snabbt, snabbt går mot ljusare tider.

och det är så skönt. att veta att ljuset är på väg tillbaka, att det inte är mörkt dygnet runt, så som det känns när det är mörkt när man kommer till jobbet och mörkt när man kommer hem.

bara det att få se en liten strimma ljus när jag kliver av tåget gör under för orken. jag får lust att köpa massor av ljusrosa, ljuvligt doftande tulpaner och fylla varje rum med dessa underbara vårblommor som ger hopp och tillförsikt varje vinter/vår. krispiga gröna stjälkar, frasiga, tjocka blad i pastelliga färger.

hopp. framtid. som att pimpa fram våren.

för det är dags nu, att lämna vintern bakom sig och se framåt. planera projekt, se fram mot de första knopparna, se fram mot de upp mot hundra gröna nyanser som tycks uppstå runt omkring på fälten, i dungarna, i trädgårdarna varje vår.

jag älskar de där nyanserna.

som de vore själva essensen av livet.

och det kanske är så det är, i alla fall för mig. för jag vaknar till liv, blir lite gladare, lite piggare och lite mer spontan när de första knopparna brister, då finns det utrymme att improvisera. plötsliga, härliga utekvällar i stan, en onsdagspicknick vid en liten damm inte långt från vårt hus, den första grillningen, ståendes i trädgården med solen som värmer i lä. en glass i solen på en trappa vid en kanal, då jackan åker av och enbart solens strålar värmer min bleka och vinterkalla kropp.

det är inte så långt kvar nu. snart är det dag, snart är det tid, snart är solen och värmen här.

som jag längtar.



Kommentarer

Populära inlägg