Varför skulle annars våren tveka?






Det är vinter än.

Storslaget, svårt och outhärdligt på samma gång.

Jag minns hur det var för fyra månader sen, när det hurrades på Facebook över de snöflingor som singlade ner i tid till första advent. Nu, nu är det spot och spe från alla håll, även mitt.

Vi är trötta på det här nu, även om det inte är så farligt här jämfört med t.ex Österlen. Men det är avsaknaden av grönska som ställer till det för oss, vi längtar så efter det gröna, det färgglada, det underbara. Vi är trötta på det vita, det gråa, det bruna.

& på måndag far vi iväg till ännu mera vitt, ännu kallare, ännu mer snö. Men då är det frivilligt och med stor längtan. Jag ser fram emot den blå himlen och den intensiva solen som får det vita att blänka och glänsa. Som får mig att kisa mot himlen och le mot solen. Där är det färg. I brist på träd är det även brist på brunt. Så de färger vi ser är grått, vitt och blått. En uppdatering av livet, av verkligheten av vardagen.

Men sen får det vara nog. När jag kommer hem hoppas jag på krokusar, påskliljor och knoppar som tvekar. & en sol som värmer mina kinder och som får mig att ta av mig jackan av vårkänslor och värme. En sol som får mig att ta mitt kaffe utomhus och sitta kvar lite för länge på de soluppvärmda trapporna vid kanalen. Som får mig att stoppa min mössa i förvaringslådan och inte låta den komma fram förrän i december.

Kan vi bestämma det nu våren? Snälla? Bestäm det nu.


Kommentarer

  1. Jag är också trött på vintern. Den har varit lång så nu tycker jag att det ska bli vår.
    Önskar dig en skön fredag!
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg