Status

Ja...

Sen uppdatering men lusten är som lusten är, obefintlig.

Varför? Har inte den blekaste aning. Kanske för att jag inte orkar med oväsentliga detaljer som kläder, kuddfodral och annat trams som jag inte orkar bemöda mig med?

Vem orkar med sådant när det finns riktiga problem?

Typ.

Veckan som gått? Spännande, intensiv och romantisk.

Vi gifte oss i fredags och vigseln var så där extremt romantisk som man inte ens anar att det kan bli. Två par ögon som inte kan släppa varandra för ett ögonblick, två tydliga JA och en känsla av tillhörighet, värme, trygghet, spänning och glädje.

Jag är nu fru Liedholm och det känns ovant, roligt och annorlunda men ändå så säkert och så bra. Bäst.

& nästa vecka är det till sist dags för ett svar från onkologen samt en utvärdering. & jag bävar för svaret samtiigt som jag gärna hade haft det avklarat redan idag.

& så händer det en massa annat som jag bestämt mig för att inte oroa mig för, jag oroar mig för mycket, lägger för stor tid vid att försöke få alla andra att fixa sina uppgifter, i tid och ordentligt. Det är inte mitt jobb. Om de misslyckas, ja, då är det faktiskt deras problem, inte mitt.

Men det är tufft. jag är den som bryr mig om allt och alla, att släppa kontrollen över andra är inte lätt men jag måste, det går inte att fortsätta så som jag gör.

& att säga nej. Gud va viktigt det är men så svårt.

NEJ.

Måste börja, någonstans.

Men var?


Kommentarer

  1. Det är inte egoistiskt att sätta sig själv i främsta rum för när du mår bra mår vi andra bra :-)

    SvaraRadera
  2. Grattis till giftemålet! :) Hoppas det andra ordnar sig också till det bästa.
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  3. Stort varmt grattis från mig! Och förhoppningar om ett bra svar!

    Kram Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg