När det får vara nog.


Det är som en kall, blöt, isig filt, det är skor som gör ont för varje steg du tar, det är huvudvärken som aldrig försvinner, det är trycket över bröstet du inte förstår och det är ledsamheten du inte förstår dig på. Det är en bilolycka du inte kan förhindra, det är vännen du mist, det är en hopplösheten så stor att den tar över allt.

Det är Sverige idag.

Det är människor som anser att det viktigaste på julafton är att få se en svart docka och en blond docka få ett OK i rumpan, som anser att leksaksjuden är så viktig att få se att om han inte finns med så är julen förstörd.

Ni spelar SD i händerna, ni driver på rädslan att "de" ska komma och ta våra traditioner i från oss.

Traditioner. Disney... Är det vad vi menar med julens budskap? Att det viktigaste av allt är inte gemenskapen utan en amerikansk tecknad film. Om så är fallet så borde ni fundera på vad det säger om er, om hur ni tänker, vad ni står för och vad för slags människovärde ni vill föra vidare ut i världen.

Om det är så viktigt för dig att säga Negerboll att du blir rasande när folk påpekar att det heter Chokladboll, då borde du fundera på vad det är du blir förbannad på. & varför. & hur det kan göra dig så upprörd att du måste skriva spaltmeter och försvara din rätt att skriva Negerboll. Trots att det finns människor som kanske inte tycker att det är speciellt kul att en av våra goda kakor har ett så jäkla förnedrande namn.

Om du anser att din son eller dotter är kränkt och missfördelad för att hen inte får vara pepparkaksgubbe i Luciatåget så har du större problem än just den situationen. & framförallt borde du fundera på vad det är för bild du ger ditt barn när du blir upprörd över en sådan här sak.

Samtidigt som barn svälter, barn blir mobbade, blir utstötta. Då tycker du att det här, det är viktigt nog att fokusera på. För om min lille son inte får vara pepparkaksgubbe så kommer han blir förstörd för all framtid. För det vet vi ju, att mista rätten att få vara pepparkaksgubbe förstör ju detta barnets framtid.

& utöver det, det räcker inte med att ta diskussionen i skolan. Nej, det första du gör är att ringa pressen för detta är ju verkligen en nyhet hela Sverige måste lägga ner själ och hjärta i.

Jag är feed up just nu, arg, ledsen och uppgiven. Jag är rädd för vad som sker med det här landet, jag blir rädd när jag ser vänner på facebook stöda grupper med "Vi som vill behålla våra jultraditioner", "Vi som vill ha kvar traditionella Kalle Ankas Julafton".

Det gör mig illamående och rådlös. Hur handskas jag med dessa personer? Ska jag diskutera med dem, ska jag strunta i det, ska jag ta bort dem. Ska jag låtsas som ingenting och känna vingslagen från Tyskland på 30-talet slå mot mig med full kraft.

Vi mot dem.

De som är sämre än oss, de som har andra traditioner och seder, de som pratar ett konstigt språk. De som kommer ta Sverige ifrån oss, bygga moskeer i varje gathörn och låsa in alla kvinnor.

De som flytt hit på grund av krig i sina egna länder, de som traumatiserats på vägen. kanske våldtagits, blivit slagna och hotade. De som varit livrädda, hållt sina barn tätt intill och bett till en Gud att de ska överleva.

Vi mot dem.

Idag skäms jag över att Sverigedemokraterna ökar i alla undersökningar. Jag skäms över att Aftonbladet ger dem vatten på sin kvarn när de medvetet blossar upp debatten. Jag skäms över Aftonbladets Lena Melin som anser att det är mångkulturellt att ha en karikatyr på en jude och en svart docka i Kalle Ankas julafton. Lena Mellin, ställföreträdande utgivare och kolumnist för Aftonbladet. Jag skäms över bekanta och vänner som inte förstår bättre och jag skäms över att vi inte alla visar vår avsky mot denna hets, denna avskyvärda debatt som bara skadar och förstör. För inget gott kommer ur detta.

Inget.

Det är järnrör, Blattelover, Babbe och "liten Hora". Det är rädslan att förlora rätten att rita hånfulla karikatyrer över andra människor, det är rädslan att förlora rätten att säga negerboll om en godsak. Det är rädslan att ens barn inte ska få vara pepparkaksgubbe i Luciatåget.

Det är Sverige idag.

& jag skäms.


Kommentarer

  1. Det var det bästa jag har läst sen jag konfirmerade mig!!!

    SvaraRadera
  2. Jenny Ljunggren15 december 2012 16:55

    Äntligen någon som satt ord på det jag också känner. Jag blir helt matt av folks dumhet och inskränkthet!

    SvaraRadera
  3. Tack! Så himla bra skrivit.

    SvaraRadera
  4. om du skäms för så mycket som andra gör så borde du rannsaka dej själv tjejen... kanske så borde du flytta härifrån detta land med så många idioter som får dej att må illa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som om du är en av dem?

      Radera
    2. Jag skäms över denna "anonym"

      Radera
  5. Det är så lätt för oss vita Svenssons i medelklassEuropa att säga att det bara är en tecknad gubbe eller en bulle comed kul namn. Men vi har inte varit förslavade, förföljda och massmördade i modern tid. Det är inte upp till oss att säga att det inte är fel att säga neger eller rita karikatyrer. Det tyder på ett jävla översitteri och mycket dålig empati och fantasi att tro att dessa skymfer mot andra människor är en del av vårt kulturarv.

    SvaraRadera
  6. Elisabeth Edvardsson19 december 2012 21:02

    Bra skrivet! Jag är tacksam för varje text likt din som jag får läsa och kan känna igen mig i. Okunnigheten och hyckleriet är verkligen stort, så det finns jobb att göra...
    Vi är också många som ser på saken mer klart och nog känns det som att den "svenska identiteten" behöver uppdateras och berikas! Det är sån våg vi behöver istället, en som speglar goda värden!

    SvaraRadera
  7. Är så glad att jag är både oupplyst och okunnig i vad som rör denna i mina ögon ovidkommande debatt. Är så upptagen i min vardag med sysslor som jag anser mer viktiga än sån här skit.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg