Советский Союз

Jag och min ryska kolgruva, som ni ser i bakgrunden.

En slagen hjältinna.

Jag ligger nerbäddad i den sköna sängen på Basecamp Spettsbergen. & jag är inbäddad i det fluffigaste och tjockaste täcket man kan tänka sig.

Idag skulle vi egentligen ha gått på tur i 8-9 timmar men har lyckats skjuta på det tills i morgon. Vilket är tur, för då kan jag få ligga här lite och försöka kurera mig. Tror det gör mer nytta för förkylningen än att vandra i åtta timmar.

Idag är det mulet och bergstopparna syns inte, tjocka fluffiga moln ligger som hattar runt varje topp. Det är faktiskt en perfekt dag att ta det lugnt på. Johan har försvunnit ner i byn för att kolla in sportbutiken och det lär ta en bra stund så jag ska passa på att vila under tiden.

För jag är fortfarande dödstrött efter gårdagen som blev en aningen senare än vad vi planerat. men det är så här, eftersom solen aldrig går ner så är kroppen inte alls med på att det är dags att sova. Det är lika ljust klockan 23 som kl 16. En mycket märklig känsla.

Men restaurangen vi var på var supermysig, desstom låg den i andra änden på vårt hotel så det tog ca 1 min att gå dit. Max. Väl där hade vi ett reserverat bord och beställde in var sin liten (enorm) pizza, ett glas vin till mig och en öl till Johan. Sen satt vi där och hade fantastiskt trevligt. Jag kände mig dock lite over dressed i min vita walla som kändes som en balkjol i jämnförelse med vad andra hade på sig. Jag läste någonstans att på dagtid är man väldigt casual men på kvällstid klär man upp sig lite.

Det stämde väl inte på alla, så kan man säga. & mina våder med tyg stack verligen ut bland skidbrallor, jeans och vandrarkängor. :-)

Men blev det kändisspotting big time. Ola Skinnarmo klev plötsligt in genom dörren och det kändes ju lite extra roligt. Speciellt som jag bara för några dagar sedan blev "vän" med honom på facebook och visste att han var här nu. Dock trodde jag inte att vi skulle se honom eftersom jag tänkte att han var ute på någon cool expidition.

Sen blev vi dessutom bjudna på var sin shot Jägermeister av några trevliga norrmän som satt på bordet bredvid oss och som vi pratade med en hel del, de är trevliga här, norrmännen.

Men shoten satte verkligen spiken i kistan och sen var det bara att gå hem och lägga sig.

& nu är det dags att vila igen.

På återseende.




Kommentarer

  1. Vad bra ni verkar ha det. Synd bara på din förkylning.

    Jobbigt att vara overdressed, men ännu värre tvärtom. Tänk dig att du hade kommit i jeans och vandringskängor och alla andra i klänningar eller kjol. Bra val där, tycker jag.

    Kram Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg