Filmrecension - Drive 2011


Drive 2011

En snygg men väldigt våldsam film. Men det är något som fastnar. Kanske är det Ryan Goslings rolltolkning, jag reagerar på att han tar tid på sig, tid att ge sina repliker, tid att le, tid att svara. Eller är det kanske inledningen, som genom musiken, stämningen och tystheten lovar någonting mer?

Jag vet inte. Men jag var fruktansvärt förväntansfull efter de första fem minuterna. Vissa skulle nog se dem som tråkiga. Men musiken, klippen och mörkret gör det till något mer. Något lovande. Framförallt, något nytt.

& jag tokdiggar musiken i filmen, så nu går låtarna på repeat. En väldigt synthig, 80-talsaktig ljudbild. Låtar att åka bil till i mörkret. Motorvägar, lampor som susar förbi, tystnad. Det är någonting med den där tystnaden som uppstår när man lyssnar på musik, när en massa andra saker pågår fast ingenting sägs. & det finns massor av sådant i den här filmen och i musiken.

Det här är en film jag kommer se om. Hitta saker jag inte tänkt på innan, känna saker jag inte kände första gången. En film jag kommer minnas och fundera över. Även om det inte är några djupare funderingar än varför han sätter på sig masken eller vad de tänker på när de sitter där och äter middag alla fyra, spänningen mellan de två, de som inte är. Sånt kommer jag fundera på. & hur några klipp och en låt kan sätta sådana avtryck.


Kommentarer

  1. Ganska gött när man se en film som man dessutom kan tänka sig se om :)

    Kram Anna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg