Att vilja hugga av sig fötterna



Alltså högklackat… vem kom på den idéen? Ser ju tjusigt ut när man sitter ner, när man står upp men aj satan (förlåt) va ont det gör när man går, om vinkeln är för hög.
I går tyckte jag att det var bra att ta ett par rejält höga platåklackar (12 cm klackar tror jag det är, så höga att jag såg att det var damm på en hylla jag i vanliga fall aldrig ser, en helt ny värld öppnade sig mao), som jag inte gått i tidigare. Egentligen skulle jag haft mina rosa men det var alldeles för kallt för det. Provade att spankulera omkring lite hemma och det gick ju bra. Att det på intet sätt är samma sak som att gå en längre sträcka ute, det föll aldrig mig in.

Så urbota dumt.


Jag hann inte gå mer än 20 meter innan jag insåg att aj, detta kommer nog bli lite jobbigare än vad jag hade tänkt mig. & oj va mycket svårare det är att gå på kullersten (Lund, what’s up with att ha kullersten överallt? Det är varken skönt att gå eller åka buss på) än på parkettgolv.

 & inte hjälpte de där tramsiga små gelekuddarna jag petade ner i skon som skulle göra det mjukare för foten. Pyttsan, möjligtvis hade en sån där tjock gammal blå/röd gympamadrass (ni vet de där tjocka man landade på när man hoppade plint etc.) kunnat padda lite men de där millimetertjocka kuddarna gjorde verkligen ingen skillnad.

Jag var väldigt lättad när vi kom fram till restaurangen och jag äntligen fick sitta ner. Då hade jag bara knixat till fotleden en två-tre gånger. Suck.

Maten var i alla fall fantastisk, vinet med och framförallt sällskapet. Jag kan verkligen rekommendera Mat & Destillat i Lund. Vi åt helstekt kyckling med vårprimörer och det godaste potatismoset jag någonsin ätit tror jag. Till efterätt mumsade jag i mig en creme brulée. Mmmmmm

Sen var det dags att bege sig till bussen igen. & då svor jag både en och tre gånger åt den som kom på högklackade skor. Johan skrattade gott eftersom jag absolut fick skylla mig själv. & på bussen hem var jag redo att skära av mig fötterna och slänga skorna åt skogen. Men jag stod ut, gick hela vägen hem och slängde desperat av mig dem så snart jag var innanför dörren. Sen gick jag och ajade och ojade mig vart än jag gick i huset. & jag har sällan varit så lycklig över att slippa stå på fötterna som när jag till slut fick lägga mig i sängen. Ahh, som den gamla goda tiden i London när jag jobbade i en souvenirbutik och stod upp konstant i åtta och en halv timme om dagen och trodde mina fötter skulle brinna upp smärta (och då stod vi i vanliga skor men aj vad det är påfrestande när man inte är van). & man till slut fick sitta en stund på tunnelbanan, om man hade tur, eller när man kom innanför dörren till lägenheten och fick ta av sig skorna och lägga sig i sängen för att man absolut inte orkade stå upp en minut till.

Ungefär så kändes det igår.

Så nästa gång (ok, just de där skorna lär jag enbart använda om någon bär mig mest hela tiden) jag ska ha högklackat så är det definitivt taxi som gäller. Eller att gå i ballerinor så långt det går innan jag glider in i klackarna. Men att ha klackar med allt för hög lutning och gå längre sträckor än femtio meter, det borde jag inte försöka mig på igen.

Kommentarer

  1. Men gud så snygga! Det måste väl ha varit värt det :-)

    Kram Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg