Ditt namn är cancer.


Jag vet att det är luddigt, svårförståligt och fullt av rum för tolkning. Men sanningen är lika enkel som den är hemsk.

Jag kommer från en familj med usla gener, med gener som suddar ut vår familj, förstör den, en och en. En sjukdom så elak och så jävlig att det inte är förrän man är mitt uppe i den som man förstår hur den härskar och söndrar, hur den tar död på allt, livslust, ork, glädje.

Tre gånger har den gjort avstamp, kommit med sitt illauktande, fula tryne, visat sig från sin allra sämsta sida och fått oss att kipa efter andan. Tre gånger har den slagit sönder det som var vårt, allt det som var bra, allt det som vi hoppades och önskade. Tre gånger.

Två gånger har du lyckats, men nu är det stopp. Det slutar här och nu, du får inte ta fler, det är inte rätt, inte ok. Du får vända om och gå tillbaka därifrån du kom, ta med dig ditt otäcka väsen, din mörka uppsyn och din ryggradslöshet. För du är feg, fegare än någon annan. Det har du alltid varit, kommer alltid vara. & jag hatar dig.

Diitt namn är cancer, det fulaste av namn, det mest hatade av ord. & jag hatar dig så innerligt, det har jag alltid gjort och det kommer jag alltid att göra.

Du tog min moster ifrån mig när jag bara var ett barn, jag var bara en liten flicka på nio år, och hon var det vackraste jag visste, den snällaste av människor, den godaste av extramammor. Jag förstod inte då hur ofta jag skulle få tvingas vara i din närhet, stå ut med din stank, leva med din oförutsägbarhet.

Du stal mitt liv när jag var 24. Då försvann min bakgrund, kunskapen om det som var, det som berättar vem jag är. Du förstörde det finaste i mitt liv, det goda, du rev sönder henne, målade henne gul och blå när hon inte orkad stå på sina ben längre, smärtade henne så att hon grät sig till sömns och vaknade i samma smärta. Du förminskade henne, tog bort det som var hon, förstörde glädjen och framtiden. Du dödade min mor. Du la sordi på varje julafton, varje födelsedag, varje glädjestund som jag inte kan dela med henne längre.

Nu har du kommit på besök igen, men denna gången får du inte stanna, den här gången motar vi dig tidigare, ger dig fingret, så många finger det bara går. Vi säger Fuck you Cancer, dra åt helvete, ta dina tenktakler och kryp tillbaka från det illaluktande hål du kommer från. Du är inte välkommen. Aldrig mer.

& den här gången ska det bli annorlunda, det är jag övertygad om, det måste jag vara övertygad om. För du får aldrig mer förstöra det som är vårt, det som är kvar, av det lilla som fanns från början.

Tre gånger har du tvingat dig på vår familj. Två gånger har du lyckats. Den här gången ska du förlora.

Ditt namn är cancer, och jag hatar dig.

Kommentarer

  1. <3 dina ord berör och jag håller med dig. Cancer borde inte finnas, det krossar bara och förstör...

    kram

    SvaraRadera
  2. Jag känner med dig och håller tummen. Kram!

    SvaraRadera
  3. Hallå Heléne!

    Hoppas det rullar på ändå och att allt löser sig, vilket det säkert gör.
    Skriver många bra inlägg nu för tiden.

    Ha det så gott det går.


    Kram
    Adam

    SvaraRadera
  4. Stor styrkekram <3 och all kärlek!

    SvaraRadera
  5. o jag skickar en KRAM och ett FUCK YOU CANCER jag med!!
    Ta hand om dig,

    KRAM K R A M

    SvaraRadera
  6. Uscha näää cancer borde verkligen inte få finnas.
    Kram till dig och alla det berör!

    SvaraRadera
  7. Vilka ord, vilka meningar. De berör och de gör ont. MEN håller med FUCK YOU CANCER...

    Kram Anna

    SvaraRadera
  8. Du gräver i mitt hjärta med dina ord och jag känner hela känslosnöret vibrera. Jag vill skrika ut dina ord för de är så sanna. HATAR CANCER!!!
    Igår fick jag reda på att tredje arbetskamraten på kort tid drabbats av bröstcancer. De finaste av alla kvinnor och jag vill att fula, hemska cancern ska förintas och lösas upp för alltid.
    Stor kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du tar dig tid och lämnar några ord hos mig. Det uppskattar jag verkligen.

Populära inlägg